Referat från premiären

GAIS FUTSAL vs Askims IK

Omtumlande seger i premiären.

Jag har ingen publiksiffra, men ett gôtt gäng hade samlats på läktaren i Lundenhallen. Kanske för att stötta en vän eller bekant, kanske för att tänka på något annat i Allsvenskans nervprövande slutskede, eller kanske i hopp om att få njuta av vacker grönsvart futsal. Oavsett vad som fick nyfikenheten att trilla över för publiken så var det fint att se dem på plats för årets seriepremiär.

GAIS kopplar ett tidigt grepp om matchen mot ett avvaktande Askims IK, och redan i den fjärde matchminuten har GAIS matat in två mål genom Kevin Tran och Joel Reintz. Det är ett tryggt men ettrigt GAIS som inleder matchen väldigt starkt och kontrollerat.

I samband med en hörna lyckas en askimspelare smacka in en boll i gröten framför mål och en studs åt fel håll ställer målvakten när 2-1 blir ett faktum.

Här börjar det svaja och vackla lite, men periodvis är GAIS fortsatt hungriga och strax efter reduceringsmålet kommer Can Aslaner att peta in GAIS tredje mål för matchen i den tolfte minuten. Här någonstans känns allt väldigt bekvämt. Hoppfullt.Enkelt. Ack, vad fel den känslan skulle visa sig ha.

Askim jobbar sig in i matchen och den där bekväma känslan omvandlas till något helt annat. Det är ett stressat GAIS som jäktat och utan framgång jagar boll resterande delar av den första halvleken, och fram till halvtidsvilan har Askim lyckats få nätet att rassla hela fyra gånger.

Vi går till halvtidsvila med vetskapen om att vi precis har tappat en tvåmålsledning till ett tvåmålsunderläge, och behöver ställa om ordentligt i halvtid om vi ska kunna ro hem det här. Det som till en början kändes så bra.

Andra halvlek börjar bättre än vad första slutade, och även om det är fortsatt skakigt så är det ett GAIS vars kvarn sakta men säkert maler på. Detta stadiga malande leder fram till Stany Lokambas reduceringsmål i 26' tätt följt av Can Aslaners andra för dagen och helt plötsligt står det 5-5. Det började till och med kännas ganska bra igen.

Sen händer det igen. Det där som inte ska hända. Lugnet försvinner. Vi halkar efter. Laggar. 5-7 och åtta minuter kvar på klockan.

Det tejpas siffror på en väst för att förbereda jokerspelet. Mohanad Aljarah gör sig redo att byta ut och in Abu i hopp om att ett numerärt överläge på motståndarlagets planhalva ska komma att ge utdelning. Efter en initial förvirring kan GAIS äntligen hitta tillbaka till att kontrollera matchen. Det är ett tålmodigt grönsvart gäng som vårdar bollen på Askims planhalva, och redan i den 34:e matchminuten hittar Mohanad Aljarah en lucka att tåpaja in 6-7. Vi kan känna vinden vända, grönsvart är på gång igen.

Fortsatt metodiskt och tålmodigt maler grabbarna på igen. Askim gör några ryck och lyckas vid ett par tillfällen bryta bollen, något som inte genererar mer än ett skott en dryg meter utanför målet och en ståtlig nedtagning på bröstet från en hemåtjobbande Mohanad.

Malandet nöter upp luckor och i 38' har Stany Lokamba hittat sig in till en yta framför mål där han envetet bufflar in matchens fjortonde mål. ...och nog skulle det komma att bli ett femtonde, alltid. Jo, men visst. Med en minut och åtta sekunder kvar på klockan hittade Mohanad luckan igen och bränner av en riktig dönare rätt upp i krysset.

GAIS firar ett framgångsrikt jokerspel och lyckas hålla undan den återstående dryga minuten för att i en minst sagt svängig säsongspremiär till slut få sjunga hem tre riktigt sköna poäng.

// Jesper Berntsson